Smiley Ray Cyrus - En svensk fanblogg!

Jag heter Alexandra, men kallas för Alex, är 17 år och lever dit livet tar mig. Jag älskar att lyssna på Miley Cyrus, vilket ni nog kommer fatta.

19 Maj 2011. Någon ny i ditt liv, någon ut. Forgivness And Love - Chapter 1.

Jag sprang ner fort för trappan när jag hörde på radion att man kan vinna biljetter till Miley Cyrus's konsert i Los Angeles den 19 Juli, jag satte mig fort vid radion och höjde upp volymen till högsta. Man skulle ringa in till kanalen klockan 15. Jag hoppade snabbt upp från stolen och sprang in till vardagsrummet för att kolla hur mycket klockan var.

- 13:23, då hinner jag göra allt som pappa bad mig att göra.

Jag satt och kolla på tv efter att jag hade gjort allt som pappa hade bett mig att göra och plötsligt hade jag tappat bort tiden, jag kollade på klockan och skrek.

- HELVETE!! KLOCKAN ÄR FEM ÖVER 3!!

Jag sprang fort till radion och tog hemtelefonen och skulle precis ringa in till kanalen. Jag väntade i 2 minuter, men tillslut svarade dom och skrek:

- "Grattis du är vår vinnare i tävlingen om 2 biljetter till Miley's konsert i Los Angeles! Vad heter den lyckliga vinnaren?"

Jag skrek ut i lycka:

- Jag heter Alexandra, men allvar..
- Allvar?! Vann jag?!
- "Ja, grattis! Vi skickar biljetterna till din gatuadress idag, dom kommer komma fram om ca 2 dagar"!
- Tacktacktacktacktack!

Skrek jag.

Jag la på luren och sprang upp till mitt rum så fort jag kunde, loggade in på facebook och skrev till min kompis Jasmin som jag visste, inte alls var lika galen i Miley som jag var. Jag skrev med stora bokstäver att jag vunnit 2 biljetter till hennes konsert i Juli i Los Angeles och att jag ville ta med henne. Hon var inte särskilt glad, vilket jag borde förstått, men hon har aldrig varit såhär deppad.. Jag frågade, men var försiktig..

- Har det hänt något?
- Nej..
- Nähe.. Men det verkar som de..
- Men mamma och jag ska flytta..
- Va? Vart?
- USA..
- Varför har du inte sagt något? När ska ni flytta? När hände det här? Va?!
- Jag har inte sagt något för att.. Men vad spelar det för roll föresten?
- För vi är bästavänner, och vi berättar ALLT för varandra, är det inte så Jasmin?
- Vi flyttar om 1 vecka.. Okej?!

En vecka, tänkte jag.. Kommer åka till USA om 8 veckor, ska jag verkligen vänta så länge?

Jag tyckte förstås att Jasmin var skydlig mig en förklaring till varför hon inte sagt att hon skulle flytta när det bara var 1 vecka kvar, en vecka kvar att jag skulle få se hennes ansikte, hennes blickar, hennes kramar och hennes skratt.. Men jag behövde bara ge henne tid, åtminstone några dagar.

Två dagar senare, kom biljetterna till konserten, självklart var det VIP biljetter med plaster längst fram och backstage pass, gissa om jag var glad, trodde faktiskt allt var en dröm från första början, men som tur var så var det inte det.

Några dagar gick och Jasmin hade inte hört av sig, vilket inte förvånade mig eftersom jag visste att hon inte hade kommit på något att säga till mig.. Egentligen är det inte att hon inte sa något som sårar mig, det är att hon ska flytta, och det är inte vilket ställe som helst, det är andra  sidan jordklotet, och att jag nog aldrig kommer se henne mer.

Jag vaknade av att min mobil vibrerade under min kudde så att hela mitt huvud kändes som  en massagestol på ikea.. Jag kollade upp snabbt på mobilen även fast min syn var suddig efter att jag precis vaknat, på displayen stod det med stora bokstäver: "JASMIN ringer...". Jag var tvungen att skaka till huvudet och nypa mig lite för att se om jag fortfarande sov eller inte, jag trodde inte att hon skulle höra av sig, det var nog därför jag gjorde det, reflex..antar jag. Hon sa inte mycket, eller vi snackade inte länge, hon sa bara att jag skulle möta henne utanför hennes hus klockan 18:30.. Sen var det inte mycket mer.

Jag tog upp mobilen från mina jeans och kollade hur mycket klockan var..

- 17:00, då har jag tid..

Efter att jag kollat på klockan sprang jag snabbt in på toaletten och duschade, kom ut, fönade det och sminkade mig, mer var det inte.

Jag bor ungefär 10 minuter ifrån Jasmin's hus men jag gick ändå i god tid, efter mer än halva vägen ser jag Jasmin stå där och vinka.

- Hej Alex..
- Hej, hur är det?
- Jo, det är bra, mamma och jag fixar med alla flyttlådor och.. ja.. duvet..
- Jo.. Om det där..
- Strunt i det, jag ska förklara, ska vi gå till parken?

Parken.. Där jag och Jasmin hade spenderat nästan hela vår barndom vid, glömmer aldrig våra minnen därifrån, som om det var igår..



Jasmin sa inte alls mycket påvägen till parken, hon var helt knäpptyst, så jag visste inte vad jag skulle göra eller säga då jag helt plötsligt hade tagit hela flyttgrejen in i min hjärna och slängt ut tanken av att jag faktiskt hade vunnit två biljetter till Miley's konsert, men jag kom nyss på att jag inte har någon att gå med..Men jag hittar väl någon tänkte jag.
Tillslut började hon prata, om hennes mamma och pappa, om hur det hela började..

- Jag sa aldrig något eftersom att jag var nog för rädd för att berätta det..antar jag.. Men mamma och pappa har hamnat i..väldigt mycket bråk och slagsmål med varandra, och dom ska skilja sig, och mamma vill inte vara i närheten av pappa, så hon bestämde sig för att..ja..flytta så långt bort ifrån honom som möjligt..så..
- Så vadå? Hon ska bara flytta och ta med dig till USA? Ska dom inte få det att fungera för din skull? Dom kan ju inte bara dra med dig i deras problem.
- Det är inte så lätt Alex! Mamma har skaffat jobb och får mycket bättre betalt och hon ser det som ett nytt liv för oss, ett mycket bättre liv.
- Ett bättre liv? Så du håller med henne? Du hade inte ett tillräckligt bra liv här? Vi kommer ALDRIG MER ATT SE VARANDRA JASMIN, DU FLYTTAR TILL USA!
- Alex...kom tillbaka....!

Jag sprang därifrån, kunde inte sluta gråta, kunde inte tänka på hur mycket jag tyckte att min bästavän svek mig.
Jag kom hem och smällde igen dörren, sprang upp på mitt rum och la mig på sängen. Mamma sprang upp och kom in..satte sig på sängkanten och började prata med mig..

- Alexandra..gumman.. Vad har hänt?
- Jasmin ska flytta!
- Flytta? Det är väl inget att oroa sig för sålänge hon inte flyttar långt bort..?
- Det är ju det hon ska mamma, hon ska flytta till USA! Och hon hade inte sagt något! Och hon flyttar om 2 dagar, och vi kommer aldrig ses igen!
- Gumman.. Såklart att ni kommer att ses igen, ge det bara lite tid, och tänk på annat nu! Pappa hade hört dig på radion idag och han sa att du hade vunnit, hur känns det?
- Du har nog rätt mamma.. jag ska ge det tid.. Och ja, nu när du frågade, det känns jättebra, och jag åker till USA om 8 veckor!
- Gud så kul gumman.. Ska du inte gå och lägga dig nu?
- Klockan är ju bara 8, men är så trött..gå ner du så ska jag göra iordning mig.

Gick in till toaletten, sköljde av allt smink och kröp ner i min varma säng. Försökte blunda och inte tänka på något annat än konsertbiljetterna i LA. Men mitt huvud var bara full av Jasmin.. Jag kanske inte borde skrikit åt henne, det kanske var lite onödigt.. Men hon åker om 2 dagar, men om hon inte ringer tills dess så kan jag inte göra mycket mer...

Jag vaknade av att min väckarklocka ringde, kollade hur mycket klockan var..

- 10:12?! Jag skulle vaknat för 3 timmar sen! MAMMAAAAAA!
Mamma hörde mig inte så jag klädde på mig fort, sprang ner för trappan och skrek igen och ingen svarade. Jag gick in till köket och där stod pappa och lagade frukost till sig själv.
- Pappa? Varför har ingen väckt mig tidigare? Och vart är mamma?
- Förlåt gumman.. Hon ligger och sover.. Och jag har sjukanmält dig så du behöver inte oroa dig..
- Jaha..okej..
- Hon och jag har pratat om en viktig grej som vi tror att du kommer att gilla..

Jag visste inte var det var han pratade om, men jag var säkert på att jag skulle gilla det.

Kommentera och säg vad ni tycker! :)